Kjellbergsekan ett begrep på 1940-talet

Trosa: För 50 år sedan var Trosa känt för två produkter: Woholins böckling och Kjellbergs båtar.

"Kjellbergsekan"roddesav alla - turister och yrkesfiskare, vanligt folk och dåtidens celebriteter.

Hemligheten bakom framgången var delvis den geniala, spantlösa konstruktionen.

Har du tänkt på att en bra båt alltid är vacker, säger Kalle Kjellberg.

I dag är kalle 84 år. Fyllde i veckan som gick. Det var Kalles pappa Oskar som startade familjevarvet vid åns västra utlopp. Året var 1907. Han var bondson från Eriksö.

Innan han kom till Trosa arbetade han som daglönare på tullgarn för fem kronor om dagen. Byggde en segelbåt tillsammans med prinsarna Erik och Gustav adolf, senare kung Gustav VI.

-I början var vi det enda båtbyggeriet i Trosa, säger kalle. Pappa var självlärd. Hans enda teoretiska skol-underbyggnad var tre,fyra år i "varannandagsskolan", men han ritade och byggde högsjöbåtar upp till 35 fot. Först segelbåtar, men under 1910-och 1920 talen allt fler motorbåtar.

Trodde på sin ide'

1940, samma år som Oskar fylde 70, tog Kalle Kjellberg över båtbyggeriet. Då hade konkurrensen hårdnat, men han hade en ide' han trodde på - en klinktbyggd eka utan spant.

-Det blev min nisch. Tillverkningen lades upp i serier där bitarna sågades till efter mallar nästan som på löpandeband. Sedan satt vi ihop dem till färdiga båtar. Rationelt och lönsat. Vi brukade bygga 70 båtar per år.

jag var inte först med att seriebygga roddbåtar, men när det gäller serietillverkning i liten skala var jag pionjär. Vi var aldrig fler än tre man som arbetade på varvet.

Få saker är svårare än att bygga en träbåt. Några släta ytor har den inte. Allt är krokigt. Spant är "revben" som ser till att skrovet håller formen. En oumbärlig detalj kan tyckas, men Kallees konstruktion var att spänningarna i borden skulle ta ut varandra.

Fasta tofter hemligheten

Han byggde sina ekor i oflottat,kvistfritt furu från Kolmården. När det blev bristvara på 1950-och 1960 talet gick han över till afrikansk mahogny. Hemligheten i konstruktionen de fasta tofter med knän som gav stadga åt de övre borden och en kraftig reling av slovenisk ek. Pluss att ekan inte var för lång.

-Jag försökte bygga även större spantlösa båtar, men det funkade inte. En fördel var att mina ekor blev tätare än andras. En båt där borden nitas vid spanten har en tendens att läcka efter vinterförvaring eftersom nitarna drar isär borden när dessa torkar.

Årorna särskilt kapitel

-Årorna var ett särskilt kapitel. De skulle av tradition hyvlas till i ett stycke av två tumms granplankor, men när tvåkomponents fenolhartslim kom på 1950-talet byggde jag dem i treskiktslaminat i stället. Resultatet blev att jag kunde ha mer maskinell tillverkning.

-Jag byggde i huvudsak två typer av roddbåtar, en som var 4,2 meter och en som var 4,55. Den senare byggdes på konventionelt sätt med spant.Dessutom tillverkade jag campingbåtar, mindre motorbåtar med vindruta och fördäck.

-Något patent tog jag aldrig på min spantlösa roddbåt. Jag tror att många äldre båtbyggare tvivlade på konstruktionen, men kunderna gjorde det inte och det var huvudsaken. Jag behövde aldrig göra reklam. Båtarna sålde sig själv via mun-mot-munmetoden och jag slapp återförsäljare som skulle ha sin del av kakan.

Kalle har kvar sin fars bestälningsbok. De första båtarna kostade mellan 20 och 50 kronor. På 1940-talet kostade en roddbåt 200 kronor och när kalle slutade i början av 1970-talet hade priset stigit till cirka tusenlappen. Många kändisar har seglat och rott i Kjellbergs båtar.

Många Celibriteter

-Pappa byggde en båt till Albert Engström och flera stycken till Bruno Liljefors. Till Liljefors byggde han också en isjakt. Själv har jag sålt roddbåt till Per Grundén, Zara Leander och Marianne Bernadotte.

När plasten kom gick det inte att sälja roddbåtar i trä längre. De sista åren arbetade Kalle kjellberg mest med vinterupplägg och reparationer. 1977 gick han i pension.

Vad tycker han om att det hantverksmässiga båtbyggeriet fick stryka på foten för båtar av plast?

-Det är inget större fel på plastbåtarna, jag har själv haft tre stycken. Fast de flesta är för breda i aktern. Det är för att de ska kunnabära en snurra, men riktigt bra roddbåtar är svårt att få tag på numera.

Avskrivet från ett tidnings reportage gjort av Jonas Björnstam i sörmlands nyheter publicerat den 4 september 1996